Bakom domkyrkan i Karlstad händer det grejer i ett av uthusen.
Syskonen Alicia, Linus och Lukas var på besök i Karlstad och tog en genväg över kyrkogården. Då fick de se en vitklädd varelse skymta på vinden i ett av uthusen. Plötsligt ropade figuren: ”Kom upp får ni se!” Vad som först liknade ett spöke eller en utomjordning visade sig vara en biodlare, med tusentals bin. Ett resultat av ett samarbete mellan domkyrkan och lokala biodlare.
En vit gestalt blir synlig på vinden i ett av domkyrkans magasin. Spöke eller utomjording? Nej, ingetdera. Bara en biodlare – och en massa bin.
Foto: EvaMärta Granqvist
En mörk trappa leder upp till magasinets vind, där biodlaren Mitzi Braathen arbetar med att ta hand om säsongens sista honung.
Foto: EvaMärta Granqvist
För säkerhets skull behöver biodlaren rejäla handskar och en skyddsdräkt med huva.
– Kring byxbenen är det bra med gummisnoddar, att så bina inte tar sig in där, säger Mitzi Braathen.
Foto: EvaMärta Granqvist
Genom skyddande täckplast kan biodlaren inspektera kupan uppifrån, utan att störa bina i onödan.
Foto: EvaMärta Granqvist
– Det är lugna rörelser som gäller, säger Mitzi Braathen. Lugna människor, lugna bin.
Alicia, 5 år, närmar sig tyst och lugnt för att kolla.
Foto: EvaMärta Granqvist
Bina vid domkyrkan har varit flitiga. De har producerat så mycket nytt vax att det blir svårt att få loss ramarna där honungen sitter.
Foto: EvaMärta Granqvist
När biramarna lyfts upp, kommer man åt vaxkakorna som är fyllda med guldgul honung.
Foto: EvaMärta Granqvist
Den nyskördade honungen smakar bra, tycker Alicia, Linus och Lukas.
Foto: EvaMärta Granqvist
Vaxet känns lite som tuggummi, tycker Linus, 8 år.
Foto: EvaMärta Granqvist
Drönarbina saknar gadd och är helt ofarliga.
– Man känner igen dem på de stora ögonen, säger Mitzi Braathen. Och på ljudet! Drönarna är större än arbetsbina, har en lite tjockare kropp, och de surrar dovare.
Foto: EvaMärta Granqvist
Slutligen centrifugeras vaxkakorna i en honungsslunga, honungen separeras och förpackas i glasburkar.
Foto: Mitzi Braathen
Domkyrkoförsamlingens tidigare församlingsherde, Kristina Traulsen, tog initiativet till bikupor mitt i stan.
Foto: Svenska kyrkan
Till en början kändes det lite läskigt att gå uppför den mörka trappan, tyckte barnen. Vad pågick egentligen där på ovanvåningen?
I den ena änden av vinden förvarar församlingen gamla möbler. Ett tunt lager damm täcker ihopfällda bord och gamla kyrkbänkar. På en bänk ligger ett gulnat exemplar av Wermlands Folkblad från 1963. Men i andra änden, mot kyrkan till, jobbar Mitzi Braathen för fullt med sina bin.
– Sticks de inte? undrar Linus, 8 år.
– Jo ibland, svarar Mitzi Braathen som haft bin som hobby i flera år.
”Lugna människor, lugna bin”
Förutom ett antal kupor i skogen i Karlstads utkant, sköter Mitzi Braathen och en kompanjon även om bisamhället vid domkyrkan. Mitzi Braathen berättar att bina ogillar hastiga rörelser, mörka luddiga kläder och även lukt av alkohol.
Efterhand vågar sig de unga besökarna närmare. De får möta lugna bin på riktigt nära håll, och sedan provsmaka honung direkt från vaxkakorna.
– Vilken lektion, säger mamma Emely nöjt. Så mycket vi fick lära oss nu, helt oplanerat.
”Vi värnar om Guds skapelse”
Bakom idén med bin mitt i stan, står domkyrkoförsamlingens tidigare församlingsherde Kristina Traulsen.
– Som kyrka värnar vi om Guds skapelse. Så idén kom i samband med funderingar kring miljöfrågor. Just bin är viktiga för pollineringen, och vi hade utrymme i ett magasin bredvid kyrkan.
Givande samarbete
Församlingen tog kontakt med Karlstadortens biodlareförening, där Mitzi Braathen och Heiko Bubholz från andelsbiodlingen SolstaBi nappade. Sedan våren 2023 har deras bin haft sin bas på magasinets vind.
– Det var roligt att se hur flitigt de flög in och ut där, säger prästen Kristina Traulsen. Vi kunde skörda fin mörk honung första året. Sedan sålde vi den på auktionen som vi hade efter högmässan på tacksägelsedagen.
Hoppas på mild vinter
Både biodlarna och Kristina Traulsen är nöjda med utfallet, och hoppas på en inte alltför sträng vinter, något som annars kan bli tufft för många bin
– Bina är ett sätt att inte bara tala om vikten av att värna om miljön, utan att aktivt visa att man med enkla medel kan bidra till att upprätthålla mångfalden – även mitt i stan, säger Kristina Traulsen.
Hon är numera verksam som kyrkoherde i Nor-Segerstads församling.
– Det vore fint om vi kunde få till ett bisamhälle även där.
Text: EvaMärta Granqvist
FAKTARUTA
Om Biodlarna:
Sveriges Biodlares Riksförbund är intresseorganisation för landets biodlare.
- För närvarande finns det drygt 270 biodlarföreningar med nästan 17 000 medlemmar.
- Biodlarna består av enskilda medlemmar anslutna till biodlarföreningar.
Källa: Biodlarnas hemsida.
https://www.biodlarna.se/
Vill du bli biodlare?
- Anmäl dig till en kurs i biodling.
- Skaffa dig en mentor som kan guida dig eller som du kan praktisera hos. Fråga i biodlareföreningar eller biodlare i din närområde..
- Lägg undan cirka 10.000 kr i startkostnader för biodlingskurs och redskap. Tänk på att biodling kräver utrymme.
- Om du bor i ett tätbebyggt område, fråga grannarna innan.
- Om du placerar bikuporna på någon annans mark måste du ha tillstånd från markägaren.
- Bisamhällen kan köpas april-augusti. Beställ dem hos en biodlare i god tid.
- Anmäl att du har honungsbin och var de är placerade. Länsstyrelserna, Jordbruksverket och Livsmedelsverket har information om aktuella regler för biodling och honungsproduktion på sina webbplatser.
- Glöm inte att bin är husdjur och husdjur kräver tillsyn!
Källa: Allt om biodling
https://alltombiodling.se/bli-biodlare/
